Vafan har jag gjort.....? Hur fan kunde jag.....? Varför va jag så dum.....? ÅÅÅH... Jag orkar inte.. Jag vill inte.. Kom och håll om mej.. Kom och säg att du älskar mej.. Kom och lyssna på min ord...... Jag hoppas på att de här är din hämnd och att du kommer tillbaka... Men vågar jag hoppas på för mycke...? Vågar jag hoppas på att du vill stanna hos mej...? NEEEJ!!! Jag vågar ingeting!!!! Går jag utanför dörren kommer jag väl döö.... Jag kan inte ens gå in i mitt rum.. Mitt rum är bara DU. Du finns i hela mitt rum.. Massa nallar, massa torkade rosor, mitt täcke, alla kläder som är dina.. Jag kan ju inte ens öppna garderoben utan att se dej.... SNÄLLA KOM TILLBAKA.........!! Du sa ju att du älskar mej... Jag trodde vi skulle fixa de här.. Jag trodde vi va på rätt väg tillbaka.. Tar du bara en omväg, eller tog vi helt fel väg från början.....? Snälla, se vad du förlorar.. Se de innan allt är borta.. Än finns jag kvar.. Än har jag inte gett upp hoppet.. Än lever jag.. KOMMER DU BARA TILLBAKA SÅ BLIR JAG GLAD IGEN.... Jag vill vara arg, de är lättare än att bara gråta.. Jag vill straffa mej själv.. Kan man övervinna rädslan för blod? GÖR NÅNTING, bara du stannar hos mej.... Jag klarar mej verkligen inte utan dej... Känns som om jag står på kanten av ett berg, och jag vet att vilken sekund som hellst kommer berget rasa och bli till smågrus... KAN DU BARA SÄGA OM JAG SKA FORTSÄTTA HOPPAS.....? jag hörde när du åkte iväg idag.. Jag sprang efter dej.. Jag trodde jag skulle hinna, jag önskade att jag skulle hinna... Men du bara åkte.. Du åkte ifrån mej som om ingenting hade hänt, som att du inte visste att jag låg på marken och grät efter dej... Jag saknar dej.. Jag saknar dej så himla mycke.. Jag tänker på sist jag träffade dej.. Att jag va glad över att se dej, att du verkade jätte kär.. Att du kysste mej hejdå och sa att ju fortare jag gick desto fortare skulle vi ses igen.. De kanske är min sista kyss med dej... DE KANSKE VA SISTA GÅNGEN JAG FICK KÄNNA DINA LÄPPAR MOT MINA....! Jag tänker på de hela tiden.. Att allt vi gjort kanske va för sista gången.. Att jag kanske aldrig mer kommer få uppleva de... Och framtiden.. hur kommer den se ut..? Kommer vi kunna vara vänner? Kommer vi ens kunna se varann...? Ska jag vara tvungen att flytta till VHD igen bara för att jag mår så dåligt av att se dej...? "Försök se nånting positivt i de också" Säger mamma... Vad fan är de som är positivt med de här...?! Jag vill tro på att de är en hämnd.. Att du kommer tillbaka.. Att vi kommer vara lika lyckliga som vi en gång vart.. Men vågar inte.. Vågar ingeting längre... Jag har bara mej själv att skylla.. De är ingen annans fel.. De är bara mitt!

Med dehär hoppas jag att du förstår hur mycke jag älskar dej... Att jag inte vill förlora dej.. Att jag vill börja om på nytt och lämna allting bakom mej.. Att jag önskar att de jag har gjort inte hade hänt... Jag älskar dej, mest på jorden..
Carl Andreas Eriksson<3